Lillan har åkt på urinvägsinfektion och eftersom jag är världens hypokondriker när det gäller mig själv blir det tusen ggr värre när det gäller mina hundar. Men efter samspråk med vänner och djursjukskötare(ullis ;)) väntar jag med vet till imorgon eftersom hon bara haft symptom en dag. Nu har jag JÄTTE ont i magen och känner mig spyfärdig för att jag oroat mig heeela dagen. Har tryckt i lillan en c-vitamin ifall det skulle hjälpa lite iaf. Tycker så synd om henne! Jag vet ju av egen erfarenhet att det svider som tusan och inte är det minsta roligt. I morgon bitti hänger jag på lås/telefon till vår veterinär! Stackars bebis!

Liss har aldrig tyckt om att åka bil. Som valp blev hon väldigt illamående och kunde dreggla/kräkas under bilfärder. Med tiden blev det bättre, hon verkade inte längre må illa även om hon aldrig riktigt kunnat koppla av i bil.
Men nu har det gått åt fel håll igen..(?)
Märkte i somras att hon verkade "rädd" för bilar, gick vi förbi någon skulle hon ut i kopplet så långt bort som möjligt ifrån bilen. Tänkte inte så mycket mer på det eftersom hon har väldigt lätt att ta till/skapa rädslor för olika saker. Men nu börjar hon dreggla och verkar må illa så fort hon förstår att vi ska åka bil? :(

Jag hade tänkt anmäla henne till några tävlingar men med denna åksjuka känns det lönlöst och elakt att sätta henne i bilen och sen förvänta mig att hon ska prestera något. Väldigt tråkigt :( kanske har åksjukan alltid har funnits där och gjort det svårt för henne att på tävlingar när man åkt en bit innan.

Någon som har erfarenhet av åksjuka hos hund och har några råd?

Min finaste prins!

Martin tappade sin hårddisk i golvet så alla bilder på hundarna försvann :( ja allt försvann men det som känns tristast för mig är helt klart bilderna...