Här i våran stad verkar det ha blivit ett mode att unga tjejer ska ha am. staffar/am. staffs blandisar.
Varje dag ser jag tjejer i åldern 15-25 som är ute med sina hundar och "hänger" på stan.
Självklart är jag inte den som tror att alla hundar av sådan "ras" är farliga och bör förbjudas.. haha MEN ibland kanske vissa människor borde förbjudas att skaffa vissa raser.
Det som har fått mig att regera är att många har munkorg/grimma på sig när de vistas ibland folk och sen självklart, barnvagnen i ena handen, hundklopplet och ciggen i andra.
Undra varför den här rasen just blivit så populär ibland unga tjejer/mammor? Kanske för vakt?, rasen är ju faktiskt väldigt respekt ingivande för vissa.
Någon kanske har någon idée om varför just denna ras?
Sen tror jag inte heller att alla dom här hundarnas mår dåligt, eller är aggersiva men det känns iaf för mig som att det kanske inte skulle va mitt första val av familjehund till en familj utan hund-erfarenhet.

En annan fluga här i vår stad är att man ska ha Border Collie! Gud vad sportig man ser ut när man tar en vända i parken med en svart-vit, racer-hund i andra sidan kopplet. Det tråkigaste med det är, tycker jag, att aveln på oreggade BCs uppmuntras nåt så fruktansvärt. Är inte speciellt vanligt idag att man får köpa BC efter vallningslinjer utan att aktivera sin hund, eller är det de? Sen, precis som med Am. staffarna, så tror jag absolut inte att alla Border jag ser mår dåligt och är understimulerade. T. ex. Liss(som är efter arbetande linjer bla. vallning) skulle tycka livet va toppen att bara bo i en familj och bara ta några vändor i parken om dagen.
Men visst börjar man fundera... eller är det bara jag?

Ett utav de roligaste citaten jag hört på länge är: "Jag har verkligen hittat min ras!", utav en person som har Aussies, Aussies efter utställningslinjer som denna avlar på och springer några vänstervarv med i månaden.
Hur kan man säga så? Har man ingen aning om rasens urprung? Finns det något som heter "jag har verkligen hittat min ras" eller heter det "jag har verkligen hittat min HUND" då alla raser har så många olika individer.
Men att säga "jag har verkligen hittat MIN ras, eller en ras för MIG" om en ras som är tänkt för vallning och hårt arbete, när man själv endast ställer ut hunden lite då och då, låter i mina öron inte helt rätt.

Jag vill bara avsluta med att jag inte har grova fördommar om saker och ting(hundar och människor i det här fallet) men jag är inte heller helt fördomsfri, tycker vårt samhälle är alldeles för svårt att leva fördomsfritt i!
Och visst är det väl så att alla hundar kan bli farliga med fel ägare och alla ägare kan bli farliga med fel hund.
Man ska va noga när man väljer "sin" ras, synd bara att hundar inte kan va noga när de väljer sin ägare....