Tankar om kastrering och hanhundar

Just nu är shep inne i en tik-fas. Han ska slicka på allt kiss ute och lukta alla(även andra hanar) i baken. Detta gör mig tokig! Jag har försökt va väldigt konsekvent med att inget sånt är tillåtet, men det funkar bara när jag har honom kopplad och är själv med honom. Mitt fri-kommando ska ju betyda "gör vad tusan du vill" och därför kan jag inte springa efter med pekpinne hela tiden om han är lös. Plus att jag inte alltid jinner märka de under lös-promenad.
Dessutom svarar han inte bra på att jag ryter i med sträng röst, han är ingen hund att träna så, han blir jätte rädd för mig och förstår inte vad han gör fel.
Hur tränar man detta? Utan att hunden ska behöva gå kopplad resten av livet. Det största problemet är att det även drabbar träningen. Vi kan inte gå en lös-promenad innan för då är han helt slut efter att ha jagat kissfläckar och orkar inte träna. Jag måste även hålla honom väldigt kort på planen så han inte börjar nosa för då är träningen ingen ide. Jag skulle väldigt gärna kastrera honom om jag visste att det skulle hjälpa men shep är en väldigt låg och mjäkig kille så det finns inte så mkt att ta av, om han skulle bli trög iom kastrering. Dessutom har jag hört( och märkt på några hanar) att de som kastreras sent och har "fått smak på tik lukt" inte slutar med dessa hanhunds beteenden trots kastrering.

Usch! Tacka vet jag bitchiga, skärpta tikar! Aldrig mer hanhund!

Tilläggas ska väl att jag kan avbryta detta när det händer men jag vill inte ha det alls!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0