Efter morgonens privatlektion hos anne Dahlin känner jag mig både spy och gråt färdig. Inte för att själva tipsen, tänket eller hjälpen inte var bra. Utan mer för att det väckte frågor som "vad har jag hållt på med i träningen?" " vad beror alla missar och fel på?" " hur är jag så omedveten om att vår träning är sämst?" osv... Alltså med den utbildning jag har och alla de kurser jag gått och all tid jag lägger ner på att träna hundarna borde vi ligga på mästerskapsnivå. Jag har nu bestämt mig för att sluta träna hundarna. Jag orkar inte mer... Det tär på mig att suga så totalt. Men det kanske bara är att inse att hundträning inte är något för mig, alla blir ju inte bra på vissa saker och varför lägga ner så mycket tid och pengar på något som bara gör en besviken?

Vi får se hur fortsatta livet med hund blir eller inte blir lydnad, freestyle och agility är iaf nu ett avslutat kapitel.